jag vill bli hel igen ......

Satt i skolan och funderade lite på vad som har hänt dem senaste 8 månaderna..
Och jag kom fram till att det har hänt en jäävla massa skit helt änkelt.
Igentligen bör jag inte skriva det här på bloggen men lika bra och säga det så slipper man kanske förklara allt..

OBS detta är ur min synvinkel på det hela så kommentera inte "att så e det inte " eller " det stämmer inte" för detta e vad jag tycker och tänker.! e det okej ?

Men allt började för typ två årsedan snart. mamma och pappa skildes. helt okeej det gör väl dom flästa familjerna idag. vill se det som en trend att skiljas  i dagens sammhälle. Okej det va jobigt som fan i början och man satt med tårar på lektioner osv. men det gick över efter ngr veckor..
Jag valde att bo kvar hos pappa medans mamma flyttade till Enköping, vilket jag inte ångrar det minsta.
Det kan ni ju säkert lista ut själva varför !
Pappa blir sedan anmäld för misshandel på mamma, av min egna mamma. och vilket jag vet att pappa inte har gjort.

Men för 8 mådadersedan träffade Pappa en ny girlfriend.. Wow vad kul detta ska bli tänkte jag :D
Men det dröjde inte länge förens kaoset satte igång.
Första dagen på sommarlovet, första dagen jag va själv hemma med den nya tjejen, Det fösta vi gör är att börja bråka.. Det slutar med att jag orsakar ett hål i väggen och sticker hemmifrån.
Jag stack till "ett av pappas ex ( min brors mamma) " och där fick jag bo i 7 månader..

Under denna perioden blev socialen inkallade, vilket jag va riktigt emot jag ville inte ha ngn hjälp alls av dom. utan tyckte att detta klarar vi själva, ge det ngn vecka så e jag hemma igen .
Men så blev det inte ..
Månaderna gick och det kom ett beslut som jag absolute alldrig skulle vilja men som jag gick med på ändå. för jag ville ha ett stopp i det hela.. Jag blev tillfälligt fosterplacerad hos pappas Ex och hennes familj.
jJag märkte snabbt på mig själv att det blev som en lättnad för mig, och för mamma för hon har alltid viljat att jag ska bli fosterplaserad från den dagen hon anmälde pappa..

Jag kan säga er att jag var tillfälligt fosterplaserad på den absoluta minsta tid man kan bli. 3 dagar..
Jag blev så arg och ledsen. jag kände hur den där stenen föll tillbaka, och allt va som det vanliga igen.
Jag ville veta varför jag inte fick vara placerad där jag va.
Och vill ni veta vad det jävligaste va ! Det va att mamma hade allmält mannen där jag bodde nu för misshandel.
Och inte nog med det, kvinnan i familjen hade blivigt misshandlad i alla sina tre förhållanden..

Detta gjorde inte saken bättre för mig eller för dom jag bodde hos.
Dom blev helt förstörda och ska jag vara helt ärlig så tror jag inte dom har hämtat sig efter det beskedet heller.
Denna anklagelsen va med falsk..

Socialen va ju inkopplad fortfarande inkopplad som jag sa tidigare.
Men drog sig ut nu när jag inte va fosterplacerad längre.
Detta gjorde att dom vägrade hjälpa oss när vi väl behövde den hjälpen..

Jag va även tvugen att flytat igen, så jag flyttade hem till min bror. Det tänker jag inte säga så mkt om men jajg klarade helt änkelt inte av det bara så jag flyttade till mina kusiner.

Nu tänker ni vrf inte flytta till din pappa ?
Svaren är
1, han prioriterar Den nya före mig !
2, han bor i en stor etta centralt i stan
3, det funkar inte med mej och den nya..

Men över till mina kusiner igen.
Fine jag trivs här med, jätte mycket faktiskt..
Men hur kul tror ni det är att säga jag bor lite över allt, just nu har jag slått mig ner hos mina kusiner. ska bo här länge nu ..
Nej det e inte så kul.
Eller joo det går väl att säga att jag flyttar runder.
Men när det går så långt att man måste säga kusiner.
Då har det gått för långt...

Vi ser ett ljus i detta nu?
Men det är inte förens nu jag börjar se ett svagt ljus. Pappa börjar ändra sig.. han börjar tänka med huvudet  och inte med kuken!!
Han letar större lägenhet/hus...

Men vad e nu meningen med detta inlägget
Det är  absolute inte för att folk ska tycka synd om mig.. Och det tror jag många vet för det brukar vara det första jag säger.  För jag vill inte det !
Men meningen är att det e inte kul att gå med ett faslkt leénde  hela tiden när man mår så jävla dåligt innom sig..
Och jaa självklart när ni ställer frågan "hur mår du?"så svarar jag att jag mår bra !
Men det gör jag ju igentligen inte...
Utan dom här senaste åren i mitt liv kan jag slå vad om att det har varit dom sämsta i hela mitt liv.Det kan jag lova er

Men jag ska tilläga en sak. att jag har inte det sämsta livet. där finns folk som har det mycket värre än mig..
Men nu har jag skrivigt en hel del om detta tycker jag. så får ni själva försöka lista ut vad det e jag vill komma fram till...



Kommentarer
Postat av: Lillan

Jag gråter när jag läser detta....allt du skriver är sant och för första gången får du ur dej hur du känner. Vi har varit igenom hemska månader men du är en helt underbar kille och jag äslkar dej som mitt eget barn!!!!!!!! Jag finns för alltid för dej fastän det inte blev som jag ville...men det ska jag berätta om en annan gång!!!!! KRAM

2010-02-09 @ 20:02:31
Postat av: emma vångendal

joel, jag hoppas verkligen att allt löser sig för dig och att du får det bättre, ingen är värd detta, och framför allt inte en kille som du.

jag finns om du vill snacka, inte känt varandra sålänge, men ja hoppas vi lär känna varandra bättre nu hos zara.

puss & kram emma

2010-02-09 @ 21:08:45
Postat av: Mamma

Joel jag är faktiskt hemsk ledsen för det du har fått genomgå, jag vet att det har varit ett RENT helvete för dig, men hoppas att du kommer att förstå en gång i tiden. Jag är glad över att du äntligen lättar på ditt hjärta och hoppas att det kommer att fungera bättre mellan dig och pappa, även det kommer att lätta mer när jag pratar med dig om i morgon. Kramizar ÄLSKAR DIG, du kommer alltid att vara min älskling. <333

2010-02-09 @ 22:20:04
Postat av: nathalie

Du vet inte vem jag är och jag, jag vet knappt vem du är. Det enda vi vet om varandra, det är sådant som aldrig blivit uttalat, sådant vi bara sett och själva fått fundera ut. Jag vet ens knappt om du lagt märket till mig, som jag lärt märket till dig.

Jag har ingen aning om hur det känns med skilda föräldrar eller något av det du skrivit, men jag vet hur det känns när familjen blir splittrad, på ett eller annat sätt. Jag vet hur det är att leva i ett helvete flera månader (år). Vi kan aldrig återgå till något som varit, vi kan aldrig få det att bli ogjort, men istället för att tänka på det förflutna så får vi tänka på framtiden. Jag har mött din blick flertal gånger och den är verkligen sorglig. Jag vet inte om du tänker på det själv, men dina ögon talar om det du gömmer. Men vem är jag som kommer här och säger vad jag tycker, när jag knappt vet ditt namn? Jag blir bara rädd, för dina ögon är bland de räddaste jag sett. Fall inte ihop för djupt, för det är svårt att komma upp då, näst intill omöjligt, tro mig, Joel.

2010-02-15 @ 18:02:29
URL: http://jagochettlilamoln.blogspot.com
Postat av: emma

känner inte dig , knappt hört talas om dig , men av det lilla jag läst av dina texter så vill jag bara säga att du är stark . inte många som skulle kunna gå igenom det du gjort . stå på dig för du verkar toppen !

2010-02-23 @ 11:53:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0